Vi är alla berättare. Inte om andra — om oss själva.
"Jag är den typen som alltid ger för mycket." "Jag är inte bra på nära relationer." "Jag är för mycket."
Dessa berättelser känns som sanningar. Men de är konstruktioner — tolkningar vi har gjort av våra erfarenheter. Och konstruktioner kan förändras.
Det är kärnan i narrativ terapi, utvecklad av Michael White och David Epston.
Problemet är inte du — det är berättelsen
Narrativ terapi skiljer personen från problemet. Du är inte en arg människa. Du har en relation till ilska som ibland tar över.
Det låter som en liten skillnad. Men det öppnar något.
När problemet är skilt från dig kan du se på det utifrån. Du kan undersöka det. Du kan välja en annan relation till det.
Dominerande berättelser
Alla har dominerande berättelser — de narrativ som definierar vem vi tror att vi är. Ofta formas de i barndomen och förstärks över tid.
"Jag är den ansvarsfulla." "Jag är den som aldrig är tillräckligt bra." "Jag är den som inte hör hemma."
Dessa berättelser filtrerar våra erfarenheter. Vi lägger märke till det som bekräftar dem. Vi förbiser det som motsäger dem.
Unika undantag
Narrativ terapi letar efter undantag — de gånger då berättelsen inte stämmer.
Om du tror att du aldrig sätter gränser — när har du gjort det? Om du tror att du inte är bra på kärlek — när har du visat kärlek?
Dessa undantag är byggstenar till en ny berättelse.
En alternativ berättelse
Narrativ terapi handlar inte om att ersätta en negativ berättelse med en positiv. Det handlar om att skapa en mer nyanserad och sann berättelse.
En som har plats för komplexitet. För tillväxt. För att du är mer än dina svåraste stunder.
Frågor för reflektion Vilken dominerande berättelse berättar du om dig själv? När stämmer den inte? Vilken alternativ berättelse skulle du berätta om du kunde?
AIA knows these theories and can help you understand them in your own situation.
Open AIA →